Kan man inte bara inse att det låter mycket mindre och tämligen trevligare ifall man faktiskt håller igen munnen under den tiden som man tuggar, det tar ändå inte så lång tid att tugga klart. Och det är ärligt väldigt ohövligt mot de som man äter med när man gör det.

Sen finns det den kategorin människor som dessutom ska till att börja skratta jämt och ständigt både under, innan och efter maten. Skratta åt saker som är roliga, eller möjligen bara absurda – men att skratta åt vardagliga saker så som att ta på sig skorna, koka ris, eller varför inte skratta åt att man tejpade något och personen som skrattar egentligen skulle gjort detta? Det är saker som man inte skrattar åt. Det är inte roligt, och är det inte roligt så är det inte något som man ska skratta åt (punkt).

Sitter jag på ett riksmöte i Sverok och lyssnar på vad folk pratar om så är det väldigt mycket folk som vill göra stora förändringar, och vissa som vill göra små förändringar vilka är väldigt detaljinriktade. Det genomgående för det som händer med dessa förslag är att projekten ofta går sämre eftersom de vilka är ansvariga får betydligt mycket sämre resultat. Om man ger ansvar till någon måste man även vara beredd på att låta personen ta ansvaret för och jobba på ett sätt som han själv vill göra för att få en personlig prägel.

När man som ansvarig för något blir utsatt för att någon ovanför detaljstyr mer än vad som kanske börs så känner man sig väldigt utanför, det blir väldigt mycket att man inte får vara med och bestämma över det som man faktiskt redan är ansvarig för. Det är dock ingen kritik mot att en styrelse, eller ett årsmöte inte ska få bestämma över vad som ska hända. Men man ska vara medveten om att saker vilka inte behöver beslutas om eftersom de är så pass små så ska man inte heller göra det. Personen som man valt som ansvarig har troligen kompetensen nog att faktiskt klara av detta.

Exempelvis är ifall man arrangerar något, då behöver inte styrelsen gå in och säga att vi ska använda den här dammsugaren eller sälja den här typen av dricka i kiosken. Det är kostnad av tid som en styrelse kan använda till annat – en styrelses arbete är att få föreningen att fungera genom att hålla kolla på ekonomi, besluta om vad föreningen ska göra för att klara av det visionella arbetet som årsmötet har beslutat om.

Exempel:

Årsmötet kan välja att föreningen ska arrangera lan, styrelsen beslutar att föreningen ska arrangera två lan – ca så här många bör komma på varje lan – beslutar om en person att sköta detta, ansvarig bestämmer (inom de gränser styrelsen satt upp) för arrangemanget. Styrelsen kan självfallet sätta upp en grupp ansvariga istället för en enda person. Använd sig utav arbetsgrupper om det går, även folk i styrelsen kan sitta i dessa – men styrelsen som grupp ska inte detaljstyra i arbetsgrupper och deras arbete.

”Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nedstigen från himmelen i kväll. Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval, han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Detta är rader från en av mina favoritlåtar just nu, den går ständigt i lurarna och jag hyllar verkligen Winnerbäck för den. Man får liksom en varm känsla inom sig som dämpar ner humöret lite, menar man kan ju inte vara på finhumör dygnet runt. Har faktiskt alltid trivts med att vara lite nere, är ju inte ”roligt” men det lättar upp dagen lite. Även om dagen inte går bra, så har man inte för höga förväntningar på hur den kanske borde bli.

Men när en dag blir någon gång blir riktigt bra, ja då överstiger man förväntningarna med råge istället för att kanske precis lyckas uppnå det som man vill hoppas på. Tyvärr är det väl kanske inte alltid som det blir så att man får dagen att bli så där riktigt riktigt fantastiskt bra.

Det skulle dock inte skada världen att vara lite mer dyster och ”oglad”. Allt blir så tråkigt om alla ska behöva skratta fram och tillbaka för precis allt, istället för att jobba för att komma till detta skede. Och alla vill vi väl vara glada någon gång ibland, men inte för ofta. Om man är glad bara ibland så har en mer att se fram emot när en faktiskt blir glad tillslut.

När man dessutom under denna tiden samlar på sig ovänner så gör det att man som person får väldigt svårt att särskilja dessa mot de som faktiskt inte vill en illa. Jag har under min tid som aktiv på Sveroks forum, både som admin, moderator och användare sett en hel del väldigt suspekta människor. Ju högre upp i ansvaret man kommer desto mer läser man där, och desto fler kommer man hitta av dessa. Folk som skriver rena dumheter och kränkningar mot personer eller grupper av personer, de vilka har som mål att bara vinna en diskussion och bryr sig inte om vad andra tycker och tänker, och flera andra typer vilka är mer subtila.

Detta är troligen något som finns på alla lite större forum, även om jag inte har erfarenheten av detta då jag är engagerad på ett specifikt forum.

Jag har under nästan alla möjligheter som givits, försökt hålla mig så långt i från allt som kan lukta lite politik inom förbundet, eftersom jag vet att jag inte gör något bra där. Jag håller mig att göra konkreta jobb med arbetsgrupp där jag kan få möjlighet att inte påverka, men göra något gott för organisationen. Ibland blir jag dock lite inblandad och kommer med lite kommentarer

Men en sak som jag verkligen kan bli riktigt förbannad över är när folk kommer och säger att man inte lägger ner någon tid, eller att man inte gör sitt jobb. Om jag som ideell lägger ner kanske två, tre timmar om dagen för att ex läsa igenom allt som skrivs på forumet, eller gå igenom frågor som inkommit om teknik, skriva förberedelser för jobb och möten så är verkligen det sista man vill höra att man inte gör något eller att denne tycker man gör det helt fel, framför allt när denne gör det på ett sätt vilket tyder på att den själv inte har någon egen kunskap om det. Det minsta man kan begära när man engagerar sig på ideell basis är att folk faktiskt ska respektera det man gör och ge konstruktiv kritik för sådant man gör (vilket gäller allt för övrigt).

En sak som gjorde mig ganska glad idag var då när en person vilken fått en avstängning från forumet ringde upp mig för att berätta att denne förstår varför och står bakom hur vi sköter verksamheten på forumet. Det gör väldigt mycket att få höra saker som detta i och med att den tiden som läggs är värd ganska mycket, och det är inget man tar betalt för. Jag har lagt en otrolig mängd tid i Sverok, en tid jag aldrig kommer att få tillbaka i form av tid, det har förstört hela min utbildning på lärarhögskolan (som inte var jätte intressant, men två år åt skogen) och det förstörde halva min skolgång på gymnasiet. Men jag ångrar verkligen inte att jag gjort detta, för det som jag spenderat i tid har jag fått i vänskaper, värdefulla kontakter, inspiration, pepp, erfarenhet och en massa massa annat. Det är inte varje dag man får tillfällen att vara med i forumets ledning, ansvara för tekniken på årsmötet för Sveriges största ungdomsorganisation.

Det är värt mer än något, men trots allt detta så blir man väldigt väldigt opepp på saker ibland, idag är en sådan dag. Eftersom folk inte alltid bryr sig om att faktiskt vara trevliga när de skriver ett meddelande till en. Nu tänker jag inte skriva något mer om kring det eftersom då blir jag bara arg, otrevligt och fruktansvärt kränkande mot dessa.

I går så satt jag på styrelsemöte, och blev vald till sekreterare i ortens simförening. Något jag tyckte var väldigt roligt då det ger en helt annan möjlighet att försöka underlätta och effektivisera arbetet kring hur man får ut information. Jag har redan ett tag nu varit kassör i spelföreningen, och tidigare ordförande och de rutiner vi har där som jag delvis tagit fram tror jag är väldigt effektiva.

Jag har även varit aktiv i Sverok, ett förbund som har väldigt olika metoder för demokratiska möten än andra förbund runt om i landet. Något jag är glad över att ha varit i och med att det har gett mig en otrolig möjlighet att utveckla ett tänkande som jag sedan jag använda i andra organisationer som jag engagera mig inom. Nu hoppas jag att andra ska följa detta exemplet och engagera sig i sina lokala föreningar och inte bara ta del av möjligheterna – engagemanget är det som fostrar ett mysigt sinne.

Det var runt augusti för ett par år sedan och jag skulle fylla snart fylla år och satt och surfade på nätet och råkade hitta en hemsida som tillhörde en av mina idrottsliga idoler, notera nu att jag har väldigt eller otroligt få sådana. Vissa lär veta och vissa lär inte veta vem det är – men inga namn nämnda.

Efter ett par besök på hennes sida så började vi prata och ledde till att vi började prata utanför mail och enstaka kommentarer på hennes sida. Vi fick kontakt på twitter, facebook och diverse andra sidor. Vi började få bra med kontakt, jag gillar henne skarpt och vi blev ganska bra vänner för att aldrig ha träffats på kort tid. Med chatt, sms, och andra typer av meddelande så pratar vi närmre 10 000 meddelande på ett par månader.

Vid denna punkten hade jag verkligen fått intresse för denna fantastiska människa och vi hade väldigt roligt ihop. Sen gick det som att vi en nyårsdag året efter satt tre dagar i rad ca fyra, fem timmar per dag och pratade över skype. Då de nästan femton finaste timmarna någonsin i mitt liv. Men allt får ju ett olyckligt slut även om det faktiskt inte är så – hon träffade en kille som faktiskt var i närheten en grym kille.

Själv så tyckte jag ett tag att det var helt värdelöst, men så är det inte. Jag är glad för att en vän träffade någon som hon tycker om. Tack och lov så blev det så att jag faktiskt träffat någon som jag kanske inte har lika mycket gemensamt men nog är det en trevlig, rolig och söt tjej – dock har man ju aldrig nerven att bjuda ut eller prata lite mindre allmänt med vederbörande.

Men lycklig är man ändå, bara man får möjlighet att vara nära och möjligen ha sina drömmar om hur saker och ting kan bli. Precis som med triss där man är kanske miljonär så länge som möjligt, så är det hoppet om att kanske vara det som är det som är finast.

Har blivit lite mindre nu när det är praktik i och med att jag jobbar på simhallens öppettider, men det blir helt klart en bra del av veckan som spenderas i simhallen. Varifrån denna motivation kommit har jag ingen aning om, är det så att jag precis som alla junkies fått den kicken som gör att man vill fortsätta syssla med det man gör? Eller är det möjligheten att få prata med en viss någon gång ibland, till att få ett gemensamt intresse?

Mitt intresse för simningen har helt klart ökat oavsett hur man ser på det, jag har planer på att gå en riktig funktionärsutbildning så att man kanske kan stiga i ”graderna” och få möjlighet att hjälpa till på andra sätt inte bara på hemmatävlingar. Det är visserligen roligt i sekretariatet men ibland vill man prova på annat också.

Därutöver har även mitt ideella engagemang både ökat och minskat, jag har satt mig styrelsen för simklubben under titeln Suppleant, men sen har jag även blivit arbetsgruppsledare för en Eventteknikgrupp inom Sverok. En grupp som ska bland annat sköta den teknik som förbundet använder på riksmötet och andra sammankomster under åren där saker ska websändas. Andra organisationer kan så klart även hyra in denna teknik, med personal från förbundets bolag så sedan förra året är jag anställd för att kunna göra detta när det behövs.

Tyvärr har jag även blivit tvungen att avsluta mitt engagemang inom NärCon, detta då jag har valt att lägga mer tid åt simklubben, men även åt min den träning jag lägger nere i simhallen. Det finns mycket som jag är intresserad av att förbättra inom simklubben, framförallt för att underlätta och göra det smidigare att ordna tävlingar. Att ställa i ordning en tävling, och sköta den rent tekniskt ska inte vara svårare än att vem som helst ska klara av det. Och en organisation som ska kunna fungera långsiktigt måste ständigt förbättras och utvecklas för att bli smidigare och enklare ur flera perspektiv.

Jag ska försöka börja lägga ut lite bilder och statistik över min träning, kanske börja bygga upp träningsprogram för mig själv och hoppas man kan inspirera sina följande medmänniskor att göra minst lika roliga saker som mig själv.

Själv har jag lyckats få en massa gjort i år som jag är oerhört nöjd över att jag fått vara del utav. Som en första sak så har jag som jag tidigare berättat blivit tävlingssekreterare i en Simklubb här i Osby och det är något som fått mig att se i helt andra banor kring många saker, det är även något som har öppnat upp många portar för mig genom att jag lyckats få kunskap kring saker och ett större intresse kring att styra upp organisationer. Ett jobb i detta är att jag börjat jobba på hur vi kan förbättra våra tävlingar på det tekniska planet genom att förenkla de processer när vi packar upp och ner tävlingar, samt kvalitetssäkra allt som lämnar sekretariatet. Detta är fantastiskt roligt att jobba med även om det tar lite tid, det tar ganska mycket tid att lägga upp en tävling, ta emot anmälningar, svara på frågor och när man sen kommer till tävlingen så det både upp ner och underhållas däremellan. Sen har jag ju faktiskt fått tummen ur och köpt mig ett årskort i simhallen och blivit medlem i simklubben, vilket innebär mellan en och två gånger i veckan som jag motionerar på en kilometer ibland lite mer ibland mindre. Men det blir runt en timme åtminstone när jag simmar.

En annan sak som jag är väldigt nöjd med även om det haft sina törnar är mitt engagemang inom det förbund som jag vill se som vara det vilket har fostrat mig till den person jag är idag. Utan Sverok hade jag inte haft ett intresse för att jobba med ideella föreningar och engagera mig för ungdomar. Jag har tagit mig till att vara administratör på forumet, och ansvara för den teknik som använd på vårt årliga riksmöte. Det är otroligt enkelt att bli aktiv i Sverok om man bara vill, och jag har haft den viljan på sista tiden. Min resa inom Sverok har varit väldigt intressant och har gett mig många vänner, en del ovänner och kontakter lite varstans runt om i olika branscher.

Min resa i Sverok började i mars 2006 när jag och två vänner tyckte att vi vill ta och arrangera lite LAN och vi fick inte riktigt det stöd vi ville från Osby Rollspelsklubb (ORK). Därför samlade jag ihop tre vänner till varav två av oss gick ur ORK för att var lojala mot vår nybildade förening. Vi lade våra första pengar vilka vi fick i bidrag från Sverok på att köpa oss en styck HP Procurve swtich och därmed kunde arrangera vårt första egna evenemang. Till detta arrangemang så lyckades vi nog få hela tio personer varav de flesta ifrån ORK. Redan året på så tyckte vi att vi inte enbart ville arrangera lan och tog därför initiativet till att hålla igång OSCON eller Osby Spelkonvent, en tradition som länge funnits inom ORK, men som innan jag lämnade hade börjat ta över två gånger.

Året är nu 2008, hade vi på våren fått en inbjudan till årsmöte för det distrikt inom förbundet som vi var aktiva i, detta distrikt hette Sverok SKuD eller Södra Kulturdistriktet som kan säga ibland när man vill låta lite finare. Till detta ärorika event åkte jag och en av mina vänner, Mikael heter denne. Vi anlände till en ganska dyster lokal en timme innan mötet börjar och jag hälsar på dåvarande Vice Ordförande Kalle Palm som håller på att plocka fram inför mötet. När mötet börjar så anar vi inte vad som väntade oss, vi hade dessutom hamnat bredvid en av de riktigt aktiva inom förbundet nämligen Mattias Bjarnemalm som jag redan då tyckte var en väldigt intressant och vettig herre. Denne Mab visade för första gången mig vad det innebär att vara med i Sverok – en härva av pettitesser om mötesformalia som går genom varje blodsåder.

När det blev paus i mötet så kommer en väldigt skräckinjagande kvinna fram till mig och min vän och frågar om inte vi skulle vara intresserade av att sitta i valberedningen, de saknade nämligen lite folk där. Rädd som jag är, men ändå nyfiken att få en fot i detta spännande distrikt tackar jag självklart ja, ett ja som kommer att förändra hela mitt liv de närmsta sex åren och troligen många fler. Vi åker hem från mötet vid fyra tider eller så med kunskapen om att vi faktiskt Borde arrangera en dreamhack buss, och att det ska stå punkt efter bussen, och inte före dreamhack. Ganska snart åker jag även på mitt första riksmöte för Sverok det som är kallat 2008:1. Detta är strax efter distriktets årsmöte och här beslutar vi då att riksmötet istället ska läggas på hösten, vilket innebär att jag snart får en inbjudan för riksmötet 2008:2.

Detta år åker jag även på både GothCon och LinCon för att kunna njuta av den fina SKuD buss som arrangeras. Och där får jag möjlighet att lära känna den nyvalde ordförande lite bättre, en trevlig herre som heter Kalle Palm, och även tidigare ordförande så som Jocke Rapp och andra roliga och trevliga herrar. Jag åker även på SydCon där jag jobbar i kiosken om jag minns rätt. Är inte helt säker på vad jag jobbade med det året jag vet bara att jag lade en hel del tid på att jobba och ha roligt. Det är här jag får intresset av att jobba istället för att besöka, idag kan jag inte besöka ett konvent – jag måste jobba. 

När året lider mot sitt slut så träffas i största hemligheter SKuDs valberedning på espresso house i Lund där vi diskuterar vilka som ska sitta i den nya styrelsen för 2009. Om vad som hände här tvistar de lärde men resultatet blev att det inte var någon som kandiderade som ordförande förutom jag. Därmed blev jag för första gången invald i en styrelse utanför den egna lilla föreningen jag startat, och jag sitter som ordförande i det skånska distriktet för Sveriges största ungdomsförbund.

Ganska snart blir jag kallad till en ordförandeträff av den nya förbundsordförande David Gustavsson, en herre som jag när jag satt en rad bakom på riksmötet var otroligt skraj för, då han stod där och verkade nästan överdådig att gå upp och ställa sig som ordförande i förbundet. Jag kommer på den här ordförandeträffen och upptäcker att denne ordförande är ju inte alls så läskig som jag trott även om hans humor kan vara lite torr och han har en uppskattning för ”din mamma” skämt.

Även kommande år, 2010 så sitter jag som ordförande i distriktet, detta blev mitt i skrivande stund sista år som ordförande for now (är ju ändå bara 22) och vi ställdes inför nya svårigheter för hur vi skulle hantera distriktet och dess kommunikation. Detta året åker jag på riksmötet som ombud, och det blir faktiskt även det mitt sista år som ombud, i skrivande stund. Här inträffar en del roligheter så som det som blivit kallat ”nakenchock på sverok rm” och en del annat skoj.

2011 har jag hoppat ner från talarstolen i styrelsen och lämnat över till en äldre generation med mer erfarenhet, själv så trappar jag ner tänkte jag för engagemanget där har förstört mina studier totalt. Jag sätter mig i valberedningen igen och åker på riksmötet som funktionär.

Detta tar oss till 2012 ett år som är fyllt av andra aktiviteter – jag blir av en slump streamingchef på NärCon och senare även ansvarig för tekniken på riksmötet för detta året. Ett möte som ännu inte varit men som kommer första helgen i December.

Utöver den tiden så lägger jag ett par timmar i veckan, vissa veckor mer än andra åt Sverok där jag planerar inför hur vi ska ha vårt riksmöte teknikmässigt och hur vi kan förbättra allt som har med det att göra. Där jobbar jag även med att ha lite websändningar då och då för förbundets räkning, denna veckan två nästa vecka en – det är något otroligt roligt att jobba med men det tar som sagt en del tid – många timmar på tåget, och mycket priopoäng .

När jag inte sysslar med sverok så hänger jag en del i simhallen och jobbar med att förbättra arbetet kring hur ställer upp tävlingarna, och hur man jobbar med tekniken under tävlingarna. Är saker inte enkelt så vill folk inte göra något åt det. Något av de mest givande och trevligaste sakerna jag gjort på länge – har dessutom fått möjligheten att lära känna flera intressanta personer under den tiden som jag varit här.

Men oavsett hur jag sysselsätter mig utanför skolan så känner jag att det är något som saknas, det behövs mer i mitt liv än massa timmar ideellt arbete för olika organisationer. Jag har inget något behov i nuläget av att ha ett välbetalt jobb, eller få betalt för allt jag gör – men ibland så är saker riktigt tråkigt och då hade det känts bättre om jag hade haft någon att sitta och prata med de här dystra höstdagarna framför tvn, kolla på någon bra film och mer eller mindre bara sitta och mysa. Ha trevligt, det är något jag saknar.

Ett år senare, november 2001 så kommer uppföljaren och här träffar jag på den coolaste tvspelsfiguren någonsin Eddie Wachowski. Nu sitter jag och slipar på tricksen och visst så går det bra för mig, och även för mina vänner som brukade samlas hos mig för att ha interna turneringar vilka vi kallade Osby Mästerskapen då vi troligen var de enda här omkring som spelade.

Två år senare, oktober 2003 så kommer den andre uppföljaren och en besvikelse följer eftersom de tagit bort min favoritkaraktär. Spelet i övrigt håller en hög kvalitet, och precis som annat som är vältecknat så tycker man nu tillskillnad från tidigare att de kvinnliga karaktärerna börjat bli väldigt attraktiva (Zoe, Elise och Kaori).

Ytterligare två år senare, oktober 2005 så kommer den tredje uppföljaren, något som blir mycket roligt även om jag inte spelar det så mycket. Det har tillkommit roligheter såsom skidor och inte längre bara skateboards.

Sju år senare, så kom i februari 2012 den fjärde uppföljaren ännu ett spel – en underbar grafik och massa roliga tillägg i spelet, även om de tyvärr tagit bort det väldigt attraktiva multiplayer läget. Men onlineläget har verkligen förbättrats gentemot så som det varit tidigare, dessutom till mitt fina Playstation 3.

Så för att avsluta vill jag säga, att SSX är tidernas bästa spel och har gett mig mer glädje än något annat spel någonsin.