Känslokval

I flera år har vi träffats, kanske inte varje dag men ibland – På senare tid har vi dessutom lärt känna varandra och inte bara att jag ibland när jag sett dig känt att du inte bara är otroligt vacker utan även verkar väldigt smart. Vi har träffats nästan dagligen, vissa dagar mer än andra, men ändå så har vi oavsett hur det sett ut haft varandra där som hjälp ett stöd när det behövts.

Även om det kanske inte alltid känts som vi dragit jämt så har vi nog ändå alltid till slut kommit överens. Vi har haft många skratt med varandra, och tillsammans åt andra som har gjort konstiga korkade saker (to be honest – så har vi varit rätt dryga och elaka mot en hel del människor).

Utan dig hade dagarna känts väldigt mycket längre, väldigt mycket tråkigare och tragiskt mycket sorgligare. Det går inte ana hur det känns för mig när man har en underliggande känsla av att jag har gjort något fel. Inte ens mina sedan länge knappt glömda känslor för en annan har kommit fram sedan vi började känna varandra. Det har allt varit väldigt mycket lättare sedan du blev min vän, du har när jag själv inte haft viljan att se det bara ställt den väldigt obetydliga frågan om varför jag surar, kanske obetydligt för många men inte för mig – inte i efterhand i alla fall.

Back on memory lane.

För någon dag sedan så delade en vän ut en länk på facebook, en länk som innehöll en text som jag själv skrivit för ett par år sedan (http://www.sverok.se/2012/03/31/passion-for-forbundet/). Denna texten fick mig att tänka bakåt, på tiden när jag började engagera mig i Sverok och på tiden när jag valde att engagera mig i simklubben.

Texten kommer från en statusuppdatering på facebook (tror jag) där jag skriver om vilken fantastiskt organisation Sverok är och vad jag har lärt mig från den. Sverok är en väldigt speciell organisation, och kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Detta även om jag mer och mer börjar känna någon slags hatkärlek till vissa delar, då man har hängt i repet så länge att man börjar få skavsår om händerna (hur de som engagerat sig i många herrans år längre än vad jag har kan jag inte förstå hur.). Det börjar liksom bli så att man inte blir förvånad när något blir helt galet, eller faktiskt blir rätt.

Men det jag mest börjat fundera på är att jag inte förändrats speciellt mycket under denna tiden sen jag skrev det inlägget. Jag är fortfarande en person som har någon viss fascination av årsmöten, jag är fortfarande en rätt tragiskt människa i många hänseenden (kollade blogginlägg från samma tidsperiod), och jag har fortfarande inte gjort något speciellt med mitt liv.

Hur kommer det sig att man gör så lite med allt det man har?, jag borde kunna göra precis hur mycket som helst och göra nästan vad jag vill så mycket bra kontakter som jag har samlat på mig genom åren, men jag har inte gjort något ännu! Varför? Det är nog inget som jag själv klarar av att svara på, för annars hade jag nog redan varit i det läget att mitt liv inte hade sett nästan på samma sätt som det gjorde för två, tre, och fem år sedan.

Beundrad

Rent generellt så har jag väldigt svårt att se en beundrad till människor, eftersom människor av natur är en djävulens uppfinning då det är väldigt svårt att se godhet och någon form av ordentligt förnuft bland den största majoriteten av världens befolkning.

Dock så ser jag ibland ett hopp, ett hopp om att det finns vettiga människor och inte bara folk som förstör för alla andra. Man kan tycka vad man vill om hur folk hanterar företag, hur folk har byggt upp dem och hur de ser ut idag. En, död i oktober 2011 var en stor företagsledare eller rättaresagt chef. Han hade det som krävdes för att bygga upp ett företag och för att få idéer att fungera. Visst använde han fula knep, men han var fortfarande en man som stod för allt han gjorde utan att hymla med det.

En andre, en herre som fortfarande är vid livet och dock ingen ungdom. Har byggt upp ett företag även han, men med en annan idé. Och som en av de rikaste i världen så har han spenderat över 100 miljarder dollar i bistånd. En person som i sin privata person kan stå för en stor del av världens bistånd, och betydligt mer än många länder. Det är onekligt svårt att inte ha en beundran för personer som har den möjligheten.

När den samme även anser att han inte bör ses som den store filantropen så blir man ännu mer imponerad, eftersom han själv inte offrar något, utan de som offrar sin ekonomi för att jobba med fattigdom och världsproblem är de store.

Länge har jag alltid haft åsikten att det finns inga människor jag tycker om, bara de jag tycker mindre dåligt om. Så är det, men det känns som att de börjar bli varmare även i mitt sinne.

2013 – Ett avsked

Under föregående år, vilket jag kanske rent av något sent med tanke på att det redan har hunnit bli mitten av januari, så har det mesta varit något tumultartat i många hänseenden. Bland annat så har jag ännu en gång fått uppleva sveket av en nära vän, men det är något jag inte ens har planer på att ta upp.

Något som jag är väldigt glad över att få ha gjort är mitt fortsatta engagemang inom Sverok, även under 2014 kommer jag få fortsätta detta och jag avser och tror det blir mitt sista år som ansvarig för vår riksmötesteknik. Dock är det inte något som gör att jag lämnar Sverok, då jag så länge man vill kommer hjälpa till med förbundets forum.

Min träning har gått mer eller mindre åt skogen som man kan säga ibland, jag har inte haft något fortsatt intresse för att simma då det sätter mig i  konstiga situationer med vänner och bekanta. Dock har jag avsett öka mitt engagemang i föreningen (simklubben) i och med att jag börjat se mig om efter annat att göra inom klubben. Det har varit väldigt givande att hjälpa till i föreningen och jag hoppas kunna göra ännu mer för klubben under det kommande året.

Skolan har blivit mer och mer intensiv, detta då det är inne på sista halvåret, och vi håller just nu och började redan innan jul med vårt examensarbete. I slutet på året så hade vi även en LIA period en period som jag tyckte var oehört krävande och jobbigt i just detta fallet. Inte alls som förra perioden som var väldigt givande och trevlig. Men det betyder bara att jag får jobba något mer för nästa period och att den ska bli bra och att jag inte tar första bästa företag som ringer mig och ber mig vara där.
Men även skolan ska bli intressantare under våren, med en tredje lia, examensarbete och en resa till London så ska det kunna mynna sig till något väldigt intressant.

Har även blivit väldigt dåligt med inlägg här på min hemsida under hösten, förhoppningsvis får jag ett större intresse att skriva och göra något av hemsidan under våren. I en stundande jobbsökning och in i den ”riktiga” världen så behöver man fundera en del över sig själv och vad man gör med hela sitt liv.

Hemsökningar

Någon gång i veckan så tvingas jag, visserligen delvis av min egen vilja då jag väljer att hänga och träna i vald byggnad, se en person vilken jag innerligt har stora känslor för. Även om jag inte vill erkänna att jag fortfarande har dessa känslorna. Varje gång sitter man och säger ”nej det är inget för mig, det kommer aldrig funka” och sen när man ser henne så tänker man hur underbart det kunnat vara att vara med denne.

Eller när någon man sedan länge viljat glömma dyker upp i ens flöde gång på gång på gång, och därmed hela tiden friskar upp minnet om vad man hade och framförallt vad man alltid ville få det till att bli. Hur något hade kunnat bli underbart om man hade varit lite, bara lite mer aktiv. Att hela tiden påminnas om saker som man har missat och som man egentligen vill glömma gör hela tiden att man blir mer och mer olycklig. Ska jag vara helt ärlig så har jag nog inte varit speciellt lycklig på rätt länge, inte sedan jag började att umgås (även om rent virtuellt) med den (enligt mig fortfarande) mest speciella personen jag någonsin har fått möjligheten att prata med. För varje dag ångrar jag det som hände, att vi utan att det faktiskt hände något gled ifrån varandra mer och mer. Inte var det något som gradvis hände, utan allt gick på bara någon vecka.

När något går fort som att övergå till ”hyperspace” så blir det svårt att hantera det, man får problem i att göra det som bör vara rätt. Det blir svårt att sätta gå tillbaka till ett normalläge som det var innan, eftersom allt har förändrats. Och inte till det bättre vilket tyvärr orsakar det stora problemet här, att faktiskt själv få uppleva något inre ställe där man mår bra istället för hur det är idag.

Svårigheter ställer vi oss inför varje dag, varje dag måste man sätta på sig en mask av ett något sånär självförtroende för att kunna bemöta världen och vad den har att slå emot en. När man får en möjlighet att göra något för andra så kan man alltid förbättra sin tillvaro, även om det alltid finns något som döljer sig i bakhuvudet och väntar på att få komma fram. Och när det händer så anförtror man sig åt de allsmäktige borta i Hollywood att lösa ens problem med fantastiska serier vilka tidlöst vittnar om ens egna problem.

Säsongen har börjat

Under året och föregående år så har jag tränat en hel del, och det har faktiskt blivit väldigt roligt, något som blivit otroligt roligt. Dessutom har det gjort att jag har fått lite perspektiv på ett tidigare liv där jag enbart satt vid datorn och hängde.

Genom träningen så har man fått mycket tid att fundera på allt som händer, det finns ärligt inte så många saker man kan göra när man ligger och drar längd på längd i simhallen. Även om jag länge funderat på att försöka träna även något annat för att hålla igång hela kroppen så har det inte blivit så ännu. Det finns så mycket runt om kring som man vill göra så att lägga in mer träning på schemat skulle inte göra saker och ting bättre.

Året sedan jag började träna ordentligt har inte gått som jag har hoppats och de saker jag hoppades mest på har försvunnit ut i oändligheten. Men nu har sommarens lathet blivit slut och träningen har börjat, det känns verkligen i axlar och resten av kroppen. Att få sitta hemma i ensamheten och kolla på lite Californication och sätta sig vid datorn och se vad som händer ute på internet. Under somrar och andra tider då man sitter och tittar på massa serier så blir det att man går igenom serie efter serie. Detta är den senaste jag tittar på och den är tämligen fantastisk att titta på, massa sex, alkohol och droger som ändå blir något bra både i meningen om handling och det rent filmografiska. Men man blir lätt lite slapp när man sitter och går igenom serier. (Älskar att vad som i säsong 2 blir porrskådis agent heter Runkle, vilket i översättningen till svenska blir rätt skoj.)

Knip igen mathålet eller gå och dö! Och nej, det är inte roligt!

Kanske inte riktigt så argt men av saker som gör mig irriterad så är nog att folk inte kniper igen när de käkar det som är det värsta. Jag vet flera som av någon anledning måste öppna käften när de har mat i munnen antingen för att prata eller bara för att låta så där riktigt irriterande som bara vissa kan.

Kan man inte bara inse att det låter mycket mindre och tämligen trevligare ifall man faktiskt håller igen munnen under den tiden som man tuggar, det tar ändå inte så lång tid att tugga klart. Och det är ärligt väldigt ohövligt mot de som man äter med när man gör det.

Sen finns det den kategorin människor som dessutom ska till att börja skratta jämt och ständigt både under, innan och efter maten. Skratta åt saker som är roliga, eller möjligen bara absurda – men att skratta åt vardagliga saker så som att ta på sig skorna, koka ris, eller varför inte skratta åt att man tejpade något och personen som skrattar egentligen skulle gjort detta? Det är saker som man inte skrattar åt. Det är inte roligt, och är det inte roligt så är det inte något som man ska skratta åt (punkt).

Styrelsearbete

Jag har suttit i ett par styrelser underdel senaste åren och vissa saker har man verkligen fått häng på, nämligen när saker fungerar dåligt.

Sitter jag på ett riksmöte i Sverok och lyssnar på vad folk pratar om så är det väldigt mycket folk som vill göra stora förändringar, och vissa som vill göra små förändringar vilka är väldigt detaljinriktade. Det genomgående för det som händer med dessa förslag är att projekten ofta går sämre eftersom de vilka är ansvariga får betydligt mycket sämre resultat. Om man ger ansvar till någon måste man även vara beredd på att låta personen ta ansvaret för och jobba på ett sätt som han själv vill göra för att få en personlig prägel.

När man som ansvarig för något blir utsatt för att någon ovanför detaljstyr mer än vad som kanske börs så känner man sig väldigt utanför, det blir väldigt mycket att man inte får vara med och bestämma över det som man faktiskt redan är ansvarig för. Det är dock ingen kritik mot att en styrelse, eller ett årsmöte inte ska få bestämma över vad som ska hända. Men man ska vara medveten om att saker vilka inte behöver beslutas om eftersom de är så pass små så ska man inte heller göra det. Personen som man valt som ansvarig har troligen kompetensen nog att faktiskt klara av detta.

Exempelvis är ifall man arrangerar något, då behöver inte styrelsen gå in och säga att vi ska använda den här dammsugaren eller sälja den här typen av dricka i kiosken. Det är kostnad av tid som en styrelse kan använda till annat – en styrelses arbete är att få föreningen att fungera genom att hålla kolla på ekonomi, besluta om vad föreningen ska göra för att klara av det visionella arbetet som årsmötet har beslutat om.

Exempel:

Årsmötet kan välja att föreningen ska arrangera lan, styrelsen beslutar att föreningen ska arrangera två lan – ca så här många bör komma på varje lan – beslutar om en person att sköta detta, ansvarig bestämmer (inom de gränser styrelsen satt upp) för arrangemanget. Styrelsen kan självfallet sätta upp en grupp ansvariga istället för en enda person. Använd sig utav arbetsgrupper om det går, även folk i styrelsen kan sitta i dessa – men styrelsen som grupp ska inte detaljstyra i arbetsgrupper och deras arbete.

”Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nedstigen från himmelen i kväll. Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval, han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Detta är rader från en av mina favoritlåtar just nu, den går ständigt i lurarna och jag hyllar verkligen Winnerbäck för den. Man får liksom en varm känsla inom sig som dämpar ner humöret lite, menar man kan ju inte vara på finhumör dygnet runt. Har faktiskt alltid trivts med att vara lite nere, är ju inte ”roligt” men det lättar upp dagen lite. Även om dagen inte går bra, så har man inte för höga förväntningar på hur den kanske borde bli.

Men när en dag blir någon gång blir riktigt bra, ja då överstiger man förväntningarna med råge istället för att kanske precis lyckas uppnå det som man vill hoppas på. Tyvärr är det väl kanske inte alltid som det blir så att man får dagen att bli så där riktigt riktigt fantastiskt bra.

Det skulle dock inte skada världen att vara lite mer dyster och ”oglad”. Allt blir så tråkigt om alla ska behöva skratta fram och tillbaka för precis allt, istället för att jobba för att komma till detta skede. Och alla vill vi väl vara glada någon gång ibland, men inte för ofta. Om man är glad bara ibland så har en mer att se fram emot när en faktiskt blir glad tillslut.

Ideellt Engangemang (forts.)

Det är i Sverige otroligt många som engagerar sig ideellt, och detta är något som jag tycker alla borde göra. Dock är det inte något som är lämpligt för alla, ideellt engagemang är för de vilka är genuint intresserade att göra något som är jävligt bra för alla andra, och inte bara för sig själv. Detta senare är något som väldigt viktigt, för är det så att man kommer in i en cirkel där man tror att allt man gör som är bra för en själv, eller för ens mindre organisation och att detta alltid är bra för det stora, ja då kommer man ha fel. Riktigt fel dessutom, för gör man så kommer man få fler ovänner än vad man har möjlighet att räkna.

När man dessutom under denna tiden samlar på sig ovänner så gör det att man som person får väldigt svårt att särskilja dessa mot de som faktiskt inte vill en illa. Jag har under min tid som aktiv på Sveroks forum, både som admin, moderator och användare sett en hel del väldigt suspekta människor. Ju högre upp i ansvaret man kommer desto mer läser man där, och desto fler kommer man hitta av dessa. Folk som skriver rena dumheter och kränkningar mot personer eller grupper av personer, de vilka har som mål att bara vinna en diskussion och bryr sig inte om vad andra tycker och tänker, och flera andra typer vilka är mer subtila.

Detta är troligen något som finns på alla lite större forum, även om jag inte har erfarenheten av detta då jag är engagerad på ett specifikt forum.

Jag har under nästan alla möjligheter som givits, försökt hålla mig så långt i från allt som kan lukta lite politik inom förbundet, eftersom jag vet att jag inte gör något bra där. Jag håller mig att göra konkreta jobb med arbetsgrupp där jag kan få möjlighet att inte påverka, men göra något gott för organisationen. Ibland blir jag dock lite inblandad och kommer med lite kommentarer :)

Men en sak som jag verkligen kan bli riktigt förbannad över är när folk kommer och säger att man inte lägger ner någon tid, eller att man inte gör sitt jobb. Om jag som ideell lägger ner kanske två, tre timmar om dagen för att ex läsa igenom allt som skrivs på forumet, eller gå igenom frågor som inkommit om teknik, skriva förberedelser för jobb och möten så är verkligen det sista man vill höra att man inte gör något eller att denne tycker man gör det helt fel, framför allt när denne gör det på ett sätt vilket tyder på att den själv inte har någon egen kunskap om det. Det minsta man kan begära när man engagerar sig på ideell basis är att folk faktiskt ska respektera det man gör och ge konstruktiv kritik för sådant man gör (vilket gäller allt för övrigt).

En sak som gjorde mig ganska glad idag var då när en person vilken fått en avstängning från forumet ringde upp mig för att berätta att denne förstår varför och står bakom hur vi sköter verksamheten på forumet. Det gör väldigt mycket att få höra saker som detta i och med att den tiden som läggs är värd ganska mycket, och det är inget man tar betalt för. Jag har lagt en otrolig mängd tid i Sverok, en tid jag aldrig kommer att få tillbaka i form av tid, det har förstört hela min utbildning på lärarhögskolan (som inte var jätte intressant, men två år åt skogen) och det förstörde halva min skolgång på gymnasiet. Men jag ångrar verkligen inte att jag gjort detta, för det som jag spenderat i tid har jag fått i vänskaper, värdefulla kontakter, inspiration, pepp, erfarenhet och en massa massa annat. Det är inte varje dag man får tillfällen att vara med i forumets ledning, ansvara för tekniken på årsmötet för Sveriges största ungdomsorganisation.

Det är värt mer än något, men trots allt detta så blir man väldigt väldigt opepp på saker ibland, idag är en sådan dag. Eftersom folk inte alltid bryr sig om att faktiskt vara trevliga när de skriver ett meddelande till en. Nu tänker jag inte skriva något mer om kring det eftersom då blir jag bara arg, otrevligt och fruktansvärt kränkande mot dessa.